Tillbaka i verkligheten och vårt dekadenta leverne fortsätter dock utan befäl av Kapten Stofil som ruvar på framtida lagrar. Kovlingen och Perra ruvar dock inte på några lagrer utan dricker dem istället
Nåväl, dagens irrfärder gick genom ett betydligt mera närområde nämligen Världsarvet Höga kusten. Mycket vackra omgivningar som liknar Norges fjordar i mångt och mycket.
Nu vilar jag ut i Kovland i tyghuset hos Kovlingen och med någon promille i blodet så flödar berättarlusten som klåda i fingrarna.
Tiden som förflutit mellan vår resa i Östeuropa och nu har gått i återhämtningens tecken. Att läka våra såriga rumpor efter 500 mil är inte så tokigt.
Att kunna se tillbaka på alla tokigheter som hände under denna resa väcker mer än ett gapskratt, som exempel kan nämnas när Kovlingen likt en zombie irrade runt båten på väg mot Gdansk, eller när han inte hittade ut ur tältet i Tuzla efter ett antal Tuzlanaski. Eller som när vi lagade Kaptens sidostöd utanför Zadar.
Undertecknad är enligt Kovlingen resans ordningsman, och har inte bidragit med några roliga anektoder. Men kanske Kapten Stofil och Kovlingen kan ge mer info i saken huruvida det förhåller sig så.
Kapten Stofils utlägg om allt och ingenting är mer underhållande än någon kan förstå, som exempel kan nämnas då han skulle förklara vad som fanns bortom ingenstans i världsrymden. Kovlingen tappade intresset efter 3 meningar och satt och gäspade i Scala Raiders G9. Men till slut kunde han inte hålla tillbaka ett gapflabb.
Ibland önskar man att man kunde spela in alla filosofiska resonemang, de vore självskrivna till filosofiska rummet i P1.
Som ordningsman i sällskapet kan jag uttrycka mig något raljant i saker som jag själv är delaktig i att framföra. Som tur är verkar Kovlingen och Kapten inte ha så mycket att skriva om, men det kanske löser sig så småningom.
Kör försiktigt i semestertrafiken.