Stefan Cedergren skrev:...trots ett numerärt underläge med 1 på 4!
Enligt Frans G Bengtssons
Karl XII:s levnad var numerären närmare 1/7! "39 000 man reglerade trupper samt 30 000 man sammanrafsat canaille" på den ryska sidan mot drygt 10 000 karoliner - som dessutom fått stå ut med svält och umbäranden på väg till Narva, eftersom ryssarna på sedvanligt manér tillämpat den brända jordens taktik, medan de drog sig tillbaka, undan svenskarna. Dessutom var ryssarna förskansade runt Narva.
Att under sådana förutsättningar gå till anfall var - och är - enligt all konventionell militär logik rent vansinne, och hade inte svenskarna mycket lägligt fått en snöstorm i ryggen, kunde det stora nordiska kriget ha blivit mycket kort.
Som det nu blev, förefaller de ryska trupperna ha drabbats av panik (eftersom de inte kunde se fienden förrän på mycket nära håll och således inte kunde bedöma, hur stor den anfallande styrkan var), vilket nog var en mycket stor bidragande orsak till, att det gick, som det gick.
Man skrev bättre på den tiden. Inför avmarschen till Narva skrev sålunda Karl själv till fästningskommendanten i Narva, överste Henning Rudolf Horn, vars garnison inte var stor: "Till undsättning av bemälda fästning såväl som till hela provinsen lära vi med det allraförsta infinna oss där i nejden med en så stark milicie, som näst Guds hjälp nogsamt skall vara vuxen att delogera bemälte patrask och tvinga den canaillen att vika undan."
Vad Karl XII inte insåg, var, att Peter den Store brände fingrarna ordentligt vid Narva och insåg, att han måste ha bättre tränade och bättre ledda soldater, vilket med tiden också blev fallet. Resultatet vet vi.
I övrigt sägs "den svenska tiden" i Baltikum skattas högt idag, men om det vet balterna själva mer än jag.
En kuriosaeffekt av baltstaternas frigörelse från Sovjetunionen blev en kraftigt ökad aktivitet på Riddarhuset, eftersom åtskilliga baltiska adelssläkter en gång i tiden varit svenska undersåtar. Det - av helt andra skäl - mest kända namnet i den katalogen är rimligen Taube!