av Bror Gårdelöf » 2018-08-03/09:27
Allt i den här sortens frågor blir ju subjektivt, men jag kan inte låta bli att citera en milt uttryckt erfaren mc-handlare, som hävdar, att "den absoluta merparten av hans GS-kunder skulle ha det bättre på en RT - men kunden har alltid rätt".
Bakgrunden till hans påstående handlar om kundernas däcksval, däckslitage etc (han ser ju hojarna, när de servas), och det är ingen hemlighet, att de flesta GS-maskiner går mest på asfalt.
Till det kommer, att RT ser klunsig ut men är långt ifrån bortkommen på grusväg, enligt några bekanta, som provat på. Den är också mycket smidig, när det svänger, bland annat beroende på det breda styret. Backspeglarna verkar dela hojåkarkollektivet i två hälfter - där jag tillhör dem, som anser, att de är suveräna, med utmärkt sikt bakåt, men den motsatta åsikten är inte obekant. På köpet plöjer de undan fartvinden från händerna och dubblerar alltså som handtagsskydd.
Tack vare det eldrivna, steglöst inställbara kåpglaset är det alltid lätt att hitta en passande inställning.
Packväskor och toppbox är rymliga, och tankväska finns ju att köpa till för den, som önskar.
Däremot blir förstås resultatet av en marksyning mera synligt på en RT:s plastkåpor och -väskor än på en GS, vare sig den har "topplocksskydd" eller bågar.
En färdkamrat sedan mer än tio år och under många tusen mil körde tidigare Honda VFR VTEC, som han var svårt förtjust i, men med åren frestade den framåtlutade körställningen allt värre på hans handleder - i synnerhet vid inbromsningar i branta utförslöpor i Alperna.
Våren 2016 åkte vi till Porto och hyrde var sin RT. Som ingenjör uppskattade han diverse tekniska finesser - inklusive att det bara var att klicka fast hans medhavda Garmin i standardfästet - och efter en dag i sadeln konstaterade han, att handlederna över huvud taget inte gjort sig påminta.
Samma höst köpte han Beviks' demohoj "med extra allt" och är veterligen mycket nöjd med den.
Under resan till och från årsträffen i Arjeplog var han och hans sällskap med om några rejäla ruskväder, som fick de andra - på GS-maskiner - att muttra över vädret. Hans kommentar var: "Inne hos mig är det varmt och skönt."
En Kristi Himmelsfärdshelg, när jag inte var riktigt kry, valde jag i egenskap av färdledare att åka med honom i stället för att köra själv - och kan efter tre resdagar intyga, att passagerarkomforten är suverän.
Om min hoj (2002) skulle lägga av, bli stulen eller ådra sig något fel, som skulle bli ohemult dyrt att reparera, har jag tre modeller på listan: R 1200 RT, R 1200 RS och F 800 GT (eller en fin begagnad ST, om någon sådan skulle råka dyka upp).
RT "har allt" - inklusive att den är förberedd för en Garmin, dvs inget montagearbete behövs - bara att klicka i.
ST är smidigare och lättare, och man sitter lite mera framåtlutad, vilket jag än så länge trivs med, men den har inte väskor som standard och kräver monteringsarbete för GPS-utrustning. Rimligen en förhandlingsfråga vid byte/nyköp.
F 800 GT/ST är lite av basic-maskin, men det är kanske inte så dumt med en avsevärt lättare hoj, när man börjar komma upp i åren, och mer krut än i den spisen behöver i alla fall inte jag, som till 99 % kör singel.
Således ett mycket angenämt problem att filosofera över - medan den nuvarande hojen fortfarande går som en klocka. Så länge den fortsätter med det, blir det nog inget byte alls.