av Bror Gårdelöf » 2018-11-01/09:32
Ad grövre vapen: Eftersom min far var underofficer på I 17 i Uddevalla, visste jag, hur ett granatgevär och en pansarvärnspjäs lät, och att det mycket riktigt kändes i hela kroppen, om man befann sig i närheten. Vår gymnasieskola var vid ett tillfälle inbjuden till en uppvisningsdag, anordnad av I 17. I den ingick bland annat granatgevärsskjutning. Detta var 1971 eller 1972, och vänstervågen blommade för fullt. Åtskilliga skolkillar gick och tuppade sig framför mer eller mindre intresserade flickor och förklarade allt militärt som löjligt - men när granatgeväret fyrades av, blev grabbarna som lärft i ansiktet och såg ut, som om de gjort på sig. Flickorna brast i gråt.
(En annan rolig grej den dagen var, att när regementschefen hälsade välkommen, rekommenderade han alla elever att efter lunch gå till gymnastiksalen, för där satt militärmusikkåren och spelade storbandsjazz. Även åt detta fnös de okunniga, som trodde, att militärmusiker bara kunde spela marscher. Jag visste annat, för en av mina bästa lekkamraters far var militärmusiker och spelade dessutom i olika jazz- och dansorkestrar. Han hade bland annat spelat med Stan Getz, när denne var i Sverige någon gång i skiftet av 50/60-talet. Han var definitivt inte den ende - och jazzen fick nästan gymnastiksalens tak att lyfta.)
Vad gäller k-pist kontra automatkarbin är det bra att komma ihåg, att k-pisten är ett automatvapen, som skjuter pistolammunition (därav namnet), medan automatkarbinen (egenartat namn på något, som på engelska har den betydligt mer adekvata benämningen assault rifle - "attackgevär") skjuter gevärsammunition. Då är det inte alls förvånande, att k-pisten har en avsevärt kortare praktisk skottvidd.
Den var även "mitt" vapen under värnplikten, och jag kunde skjuta rätt bra med den på skjutbana.
Vi fick också skjuta några skott med Husqvarnas "Lugerkopia", som enligt min åsikt var fullständigt värdelös! Tung, hård tryckpunkt och en uppåtriktad rekyl, som gjorde, att jag hade svårt att ens träffa tavlan! Min far hyste samma åsikt - och vår fanjunkare hävdade, att bästa skjutavståndet med det vapnet var 10 centimeter, varpå han pekade på sin egen tinning. I övrigt dög den mest till att kasta på fienden. Dess tyngd gjorde, att om man träffade i ansiktet, kunde man få ett övertag i närstrid.
Avslutningsvis, apropå Perras rader om m/45:s stryktålighet verkar den vara Sveriges motsvarighet till Michail Kalasjnikovs AK 47 - Automat Kalasjnikov, på ryska uttalat Avtamat - också känd för att kunna fungera även efter nästan hur mycket vanvård som helst. Att den sedan inte är något precisionsvapen är en annan sak.
Jeremy Clarkson har skrivit en mycket bra essä om just AK 47. Michail Kalasjnikov var stridsvagnssoldat och hade sårats. Dessförinnan hade han på något sätt fått veta, hur effektiva de tyska k-pistarna och deras Sturmgewehr, som brukar anses vara världens första automatkarbin, var i strid (dock knappast mot pansar). Under konvalescensen designade han AK 47 för att ge Sovjetunionen en motsvarighet. Det togs aldrig ut något patent, utan än idag kan vem som helst sätta upp en verkstad och börja bygga AK 47:or - vilket också gjorts på åtskilliga ställen runt om på klotet.