De senaste dagarna har SVT haft flera inslag om, att svenska vägar har tusentals felbyggda kurvor, "som är farliga att köra igenom i lagstadgad hastighet". Ett exempel, som togs upp i SVT Östs nyheter, är Borensberg - Tjällmo (som går vidare mot Örebro).
Den vägen är väl känd bland hoj- och sportbilsförare. Jag har kört den fler gånger, än jag kan minnas, på både två och fyra hjul, ända sedan flytten till Linköping 1974. På två hjul är den definitivt ett nöje att köra.
Men jag har aldrig upplevt den som farlig eller svårkörd! Det har bara gällt att anpassa hastigheten till den väg man ser - och förstås det väglag, som råder - vilket kan innebära, att man måste köra långsammare än skyltad hastighet. Jodå, det är ett elände att med bil hamna bakom en tradare med släp eller ett husvagnsekipage, för omkörningsmöjligheterna med vanlig personbil är (bitvis mycket) begränsade. En hoj ger helt andra möjligheter.
Vad som förvånat mig i dessa reportage är, att den grundprincip, som hamrades in i min generation körkortstagare - att föraren ansvarar för att anpassa körningen till rådande realiteter - verkar ha glömts bort! Eller i alla fall skjutits helt i bakgrunden!
Jag har åtskilliga kritiska synpunkter på Trafikverkets sätt att (inte) ansvara för säkerheten på våra vägar, men i just denna reportageserie kan jag inte låta bli att ge verkets Maria Krafft rätt i, att det finns högre prioriterade områden, om man vill optimera trafiksäkerheten i förhållande till givna resurser.