Har sålt min motorcykel
Postat: 2020-08-19/06:38
Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva för rubrik eller i vilket forum jag skall posta, eller om folk här bara suckar för att jag ä'r dramatisk (eller känner igen sig?)
2010 lånade jag The long way around av en kompis, han hade en 1200 gs och jag kommenterade att "synd att jag inte kan ha en hoj då jag bor i stockholms innerstad för det kostar så mycket i försäkring, säkert 20-30k om året"
Som vanligt en kill-gissning som visade sig vara fel, och under många långa nätter på jobbet började jag överväga att skaffa hoj...
I slutet av 2010 så skriver jag in mig på körskola.
Om jag minns datumen rätt så är det 2010 som bmw gör jubileums modellen (30 år av gs) och jag får höra att det finns en kvar på Bavaria i Solna så i februari åker jag dit för att "titta" på den och jag tror mig veta att den är för hög för at jag med mina 175 cm och ganska korta ben inte kommer nå ner i backen, och så kan jag slå den hojen och tanken ur hågen och köpa en annan hoj...
Det visar sig att jag når ner nästan med båda fotsulorna, det visar sig också att försäkringspremien inte är i närheten av vad jag trodde, OCH jag har nu ändrat åsikt från att tycka att GS modellen är ful med sin "näbb" till att den är frän...och mer behövs inte jag stegar in och köper den röd, vit och blåa skönheten och börjar ta mitt hojkort i mars samma år med hojen ståendes i garaget bara väntandes.
Jag blir medlem på detta forum och senare också medlem i klubben, tar mitt körkort september 2011 och sedan är jag en biker, en hojåkare en som har som hobby att köra hoj mycket och ofta?
Nja inte riktigt.
Jag ville ha en gemenskap och en identitet som just det, en lite frän snubbe som körde långa turer, som körde kanske främst grus då jag inte är jättesugen på racingbiten när det gäller hög fart, mer stock och sten.
Men jag inser första gången jag kopplar ur antispin på en grusväg och drar på att jag inte har kontroll på hojen alls, jag kör inte omkull men det känns inte säkert och jag blir ganska osäker, min bild av mig själv får en törn.
Jag deltar här på forumet, men mest med frågor då jag inte har något att tillföra, jag ä'r varken berest eller tekniskt lagd, det tar tid att lära sig saker som alla vet men för mig är en del av bilden av mig själv vad jag vill vara och inte vad jag är eller kan bli.
Som ni ser så har min text ett tema, jag var (och är fortfarande till stor del) mer fokuserad på hur jag uppfattades av andra än att lära mig och ta det lugnt, som en slags ivrig stress.
Om man är trygg i sig själv är detta säkert helt obegripligt men så var det i många fall.
Så då ångrar jag mig? inte en sekund! det har varit förbannat kul nästan hela tiden och hjälpen jag fått här och sällskapet på klubb evenemang är ibland det bästa jag upplevt när man talar om fritidsintressen, jag ångra inget annat än att jag skulle vilja att jag var lite snällare mot mig själv, och get mig mer tid att i lugn och ro utforska allt som har med att köra hoj.
Så jag äger just nu ingen hoj, jag kommer att fortsätta vara medlem i klubben och läsa forumet och jag tror att jag kommer skaffa någon form av hoj igen, kanske en lättare offroad/enduro liknande sak som jag orkar hålla i och en mer landsvägsbetonad sak för resorna, är sugen på att prova en RT men har inte gjort det för att åter igen är "bilden" av vem jag är en annan, jag ville vara en GS förare och inte en RT åkare
Ja ni förstår jag skall jobba med att minska mina tanker på vad jag tror att alla tycker om mig och hur dom er på mig, för jag tror inte att folk bryr sig så mycket som jag själv gör
Så detta är inte slutet utan början på något annat tror jag!
2010 lånade jag The long way around av en kompis, han hade en 1200 gs och jag kommenterade att "synd att jag inte kan ha en hoj då jag bor i stockholms innerstad för det kostar så mycket i försäkring, säkert 20-30k om året"
Som vanligt en kill-gissning som visade sig vara fel, och under många långa nätter på jobbet började jag överväga att skaffa hoj...
I slutet av 2010 så skriver jag in mig på körskola.
Om jag minns datumen rätt så är det 2010 som bmw gör jubileums modellen (30 år av gs) och jag får höra att det finns en kvar på Bavaria i Solna så i februari åker jag dit för att "titta" på den och jag tror mig veta att den är för hög för at jag med mina 175 cm och ganska korta ben inte kommer nå ner i backen, och så kan jag slå den hojen och tanken ur hågen och köpa en annan hoj...
Det visar sig att jag når ner nästan med båda fotsulorna, det visar sig också att försäkringspremien inte är i närheten av vad jag trodde, OCH jag har nu ändrat åsikt från att tycka att GS modellen är ful med sin "näbb" till att den är frän...och mer behövs inte jag stegar in och köper den röd, vit och blåa skönheten och börjar ta mitt hojkort i mars samma år med hojen ståendes i garaget bara väntandes.
Jag blir medlem på detta forum och senare också medlem i klubben, tar mitt körkort september 2011 och sedan är jag en biker, en hojåkare en som har som hobby att köra hoj mycket och ofta?
Nja inte riktigt.
Jag ville ha en gemenskap och en identitet som just det, en lite frän snubbe som körde långa turer, som körde kanske främst grus då jag inte är jättesugen på racingbiten när det gäller hög fart, mer stock och sten.
Men jag inser första gången jag kopplar ur antispin på en grusväg och drar på att jag inte har kontroll på hojen alls, jag kör inte omkull men det känns inte säkert och jag blir ganska osäker, min bild av mig själv får en törn.
Jag deltar här på forumet, men mest med frågor då jag inte har något att tillföra, jag ä'r varken berest eller tekniskt lagd, det tar tid att lära sig saker som alla vet men för mig är en del av bilden av mig själv vad jag vill vara och inte vad jag är eller kan bli.
Som ni ser så har min text ett tema, jag var (och är fortfarande till stor del) mer fokuserad på hur jag uppfattades av andra än att lära mig och ta det lugnt, som en slags ivrig stress.
Om man är trygg i sig själv är detta säkert helt obegripligt men så var det i många fall.
Så då ångrar jag mig? inte en sekund! det har varit förbannat kul nästan hela tiden och hjälpen jag fått här och sällskapet på klubb evenemang är ibland det bästa jag upplevt när man talar om fritidsintressen, jag ångra inget annat än att jag skulle vilja att jag var lite snällare mot mig själv, och get mig mer tid att i lugn och ro utforska allt som har med att köra hoj.
Så jag äger just nu ingen hoj, jag kommer att fortsätta vara medlem i klubben och läsa forumet och jag tror att jag kommer skaffa någon form av hoj igen, kanske en lättare offroad/enduro liknande sak som jag orkar hålla i och en mer landsvägsbetonad sak för resorna, är sugen på att prova en RT men har inte gjort det för att åter igen är "bilden" av vem jag är en annan, jag ville vara en GS förare och inte en RT åkare
Ja ni förstår jag skall jobba med att minska mina tanker på vad jag tror att alla tycker om mig och hur dom er på mig, för jag tror inte att folk bryr sig så mycket som jag själv gör
Så detta är inte slutet utan början på något annat tror jag!