Döm om min förvåning när jag i morse slog upp ögonen. Maskinen var täckt med en decimeter snö och det var vitt så långt man såg. Det snöade också för fullt. Frugan funderade på både järnväg och buss men jag sa att jag kör bågen hem i vilket fall. Till min glädje bestämde sin frugan för att åka med och vi byltade på oss rejält. Termometern visade på +1°C.
Det blev till slut en hemresa på drygt tre timmar. Det snöade regnblandad snö hela tiden och det var ett himla bestyr att hålla sikten klar genom visiret. Så fort man torkat av med handsken kom stora blöta flingor som gjorde sitt bästa för att täcka varje ledig skymt av sikt.
Det blev egentligen aldrig riktigt halt, det var bara bilar som låg i diket. Konstigt nog sågs inte en enda tvåhjuling till. Inte ens cyklister eller mopedister.
Väl hemkomna kröp min frusna fru ner i ett varmt bad. Jag tog fram slangen och tvättade maskinen ren från allt salt som mötande plogbilar delat med sig.
När vi så ätit lunch och packat upp vad tittar fram, jo solen. Vilket aprilskämt.
Frugan: Aldrig mer att jag åker i sådant väder.
Jag: Jaha, vi klarade ju av det här utan problem. Vad blir nästa utmaning.
Visst är man konstig.
AnWi
