Olof Eriksson skrev:Odd Arne Kjørstad skrev:Når kampene om Narvik utspant seg, kom det tyske soldater med toget gjennom..
Slaget om Narvik ägde rum 9 april - 8 juni 1940
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Slaget_om_NarvikTysktågen med permiterande soldater började gå I juni. Och först efter att Norge var besegrat gav den svenska regeringen med sig på tyskarnas krav. Har sett handlingar som nämner 26 juni som första tåg.
https://www.ekeving.se/hg/BD-permtag.htmlFår inte ihop det med att tyskar åkte tåg i Sverige för att anfalla Narvik. Har jag missat något?
Nej, du har inte missat något. Däremot finns det många missförstånd som valsar runt, som vanligt oftast grundade på okunskap.
Sverige var som nation inte särskilt tyskvänligt. Däremot var kung Gustaf V tyskvänlig av rent familjära skäl och Tyskland hade i kulturell mening en stark ställning i Sverige. Nazisterna var däremot inte populära.
Däremot fanns förstås en stark opinion för Finland - av historiska och kulturella skäl (östra rikshalvan).
När Tyskland anföll Danmark och Norge försvann de sista sympatierna för nazistregimen men faktum kvarstod: Sverige stod ensamt.
Det finns en bra dramadokumentär av Olle Häger om midsommarkrisen 1941; dvs när tyskarna krävde permittenttrafik på svensk järnväg. Det handlade om utbyte av trupper till/från Norge och skulle också vara obeväpnade. Den filmen tycker jag att alla borde se.
https://www.svtplay.se/video/13910220/f ... de-sverigeVarje regering har som främsta uppgift att bespara sin befolkning lidande. I så motto lyckades Sveriges samlingsregering väl. Dessutom hade ett fritt Sverige en stark position vad gäller underrättelseinhämtning och att bistå de allierade med både råd och dåd, allt under dolda omständigheter.
”Medlöperi” till nazismen var mycket ovanligt och skedde nog i eventuella fall i samband med stöd till finska krafter. Aldrig i eller mot Norge eller Danmark - tvärtom gjordes många insatser både officiellt och inofficiellt för att stödja motståndsrörelserna i resp land.
Sedan är det väldigt svårt att jämföra erfarenheter mellan de olika länderna. Sverige slapp krigets fasor, det gjorde inte Norge och Danmark. Det präglar såväl historieskrivningen samt den syn man hade efter kriget på sina grannländer.
I Sverige misshandlade och rakade man inte håret av unga kvinnor som förälskat sig i tyska unga män. Ej heller lät vi barn från dessa förhållanden svälta ihjäl i läger efter kriget, vi mobbade inte heller ut dessa barn under hela deras uppväxt. Människors hämndbegär tar sig inte alltid så trevliga uttryck. Lätt att säga när vi slapp orsakerna till hämndbegäret.
Krig är skit på precis alla sätt som finns. Det är det viktigaste att komma ihåg. Det är alltid värt att slippa det, även om eftergifterna kan kännas svåra i stunden.
/Historieläraren