Hungrig vs. mätt

[Allan Ericsson]

Tack Bror för Bumsen-artikeln(i nummer 1.20) om kolhydrater och fett. Jag har nu läst och reflekterat och läst en gång till och reflekterat och ……
Jag kommer ihåg en MC-Nytt-artikel skriven av Torgil Magnusson, där han rekommenderade att endast äta en liten portion pasta innan man gav sig på en tur med en Norton Atlas. (=Trådens koppling mellan mat och mc.)

Vad ligger bakom "hungrig" resp. "mätt"? Jag inbillar mig att utan insikt om vad dessa begrepp innebär, så står man sig slätt i kolhydrat-fett-jakten på det perfekta välmåendet.
Är det bara blodsockernivån som ligger bakom "hungrig"? Jag misstänker att det finns fler anledningar till att man känner sig hungrig. Låt höra nu.
Och vad är det som får mig att känna mättnad? Det måste finnas ett otal tillstånd, som kan leda till mättnad.

[Bror Gårdelöf]

OJ! Det där kan man förmodligen skriva tjocka (sic!) böcker om, men jag är definitivt inte kvalificerad för den uppgiften.
Dock minns jag ett råd, som gavs för många år sedan, men som av någon anledning rätt sällan tas upp i diskussionen om alla fantastiska dieter, som skall åstadkomma underverk för människor med övervikt/fetma: Ät, tills du inte längre är hungrig - vilket inte är detsamma som att äta sig mätt.
För dem av oss, som aldrig haft nämnvärda problem med vikten, är rådet rimligen onödigt, eftersom vi redan lyder det. Vikten ökar inte.

Orsaken till övervikt/fetma är på en gång ytterligt enkel och synnerligen komplex. Den enkla förklaringen är, att kaloriintaget är större än -förbrukningen. En kollega använde för decennier sedan analogin med ett bankkonto: Sätter du in mer på kontot, än du förbrukar, stiger behållningen. Förbrukar du mer, än du sätter in, sjunker behållningen.

Den komplexa förklaringen handlar bland annat om matkultur. Sådan ärver man från sina föräldrar. När jag var barn, var det inte sällsynt, att vår familj - två vuxna och två barn - efter en ordinarie måltid avnjöt en dessert i form av ett halvliters glasspaket, som delades på fyra.
Döm därför om min förvåning, när jag några decennier senare hamnade i en måltid, där jag var mätt redan efter förrätten! Hela familjen var överviktig/fet, och fadern diabetiker. Efter att han satt i sig mer mat, än vad som skulle ha räckt till hela vår familj under min barndom, kom desserten. Då konstaterade han, att eftersom han var diabetiker, fick han nöja sig med dietglass - av vilken han satte i sig en halv liter utan problem. Jag trodde inte mina ögon!
Ett annat exempel var en överviktig släkting, som när vi åt frukost "inte ville ha något alls, för att hon var så tjock". Jag påpekade, att om hon åt en rejäl portion havregrynsgröt och sedan struntade i kakorna till kaffet under dagen, skulle hon både må bättre och börja gå ner i vikt. Hon blev tyst - och argumenterade inte emot.

Har man alltså vuxit upp med riklig tillgång till mat och ideliga uppmaningar att äta upp den, vänjer sig kroppen - och magen - vid detta och betraktar det som en "normalitet". Och den "normaliteten" kan vara extremt besvärlig att ändra på.

Till detta kommer, vad alla vet - att livet är så orättvist inrättat, att vissa uppenbarligen kan äta mer än andra utan att gå upp i vikt - trots att man förfaller äta lika mycket i båda fallen. Orsakerna är höljda i dunkel. Dock vore det intressant, om man i sådana fall kunde ha en "kostfascistisk spion", som mycket noga noterade allt, som vederbörande satte i sig under dagen. Det är inte långsökt att tänka sig, att man då skulle upptäcka ett icke föraktligt antal dagliga kalorikällor, som "glöms bort".

Slutligen är att märka, att om man som överviktig/fet vill gå ner i vikt och stanna där, gäller självklarheten, att den livsföring, som man använt för att komma ner i vikt, måste behållas. Enkelt uttryckt ställer man sig på en form av bantningsdiet/livsföring livet ut. "Bantningsdieten" är då det kaloriintag, som man faktiskt behöver utifrån sin livsföring. Har man i decennier varit van vid att äta mer/på ett helt annat sätt, kan denna ändring vara mycket svår att bibehålla.

Tar vi oss avslutningsvis tillbaka till hojåkandet, brukar jag under touring se till att äta en rejäl - men inte överdådig - frukost, varpå följer fika med något lätt, så småningom följt av en lätt lunch (sallad eller matig macka) för att undvika paltcoma. Kvällens måltid kan bli lite större.
Ett kul undantag är, om lunchkrogen serverar raggmunk med fläsk - klassisk comaföda. Men denna delikatess verkar min hjärna lyckligtvis klara av, utan att jag börjar gäspa bakom styret.

[BmwMats]

Intressant diskussion, själv räknar jag mig som tämligen normalviktig, ligger strax över 80 kg.
Men varje år tar jag en "slankmånad" och rensar kroppen från gammalt slagg och äter enbart frukt.
I mitt fall gör jag det lätt för mig och väljer en lätt månad, dvs årets kortaste månad som är februari.
Detta år är ju ett skottår, 29 dagar istället för 28, så det känns lite besvärligare än vanligt, men det är väl bara psykiskt jobbigt att det är en dag ytterligare som man får kämpa lite extra för att "stå ut".

Äter alla sorters frukter, inget annat alls, förutom att intaga dryck i form av juicer och vatten. (Nåja, kaffe måste också förtäras, då jag nog inte skulle kunna klara mig utan den drycken pga abstinens.

Brukar gå ner 8-10 kg under denna månaden, det känns bra i kroppen, även om jag fryser hela denna månad, som ju också är mulen, kylig och blöt, därtill att köra hoj varje dag, så jag får klä mig lite extra på mina turer för att hålla värmen uppe så gott det nu går.

När jag väl börjar äta igen, så är det ytterst försiktigt, knäckebröd och någon skiva ost eller mjukost brukar det bli, små portioner då magsäcken är minimal.
Dock så brukar portionerna med mat bli allt större eftersom tiden flyter på, och på sommaren så är det som vanligt grillat, glass, efterrätter m.m. och vikten går upp igen...

Men som sagt tidigare av Bror, det gäller att äta "lagom" mängd, kanske inte backa på maten och äta lite till, utan stoppa i tid när hungerkänslan är stillad, låter lätt men svårt att hålla sig till.

Så här ser veckans matsedel ut för mig under denna månad:

Mvh BmwMats

[Bror Gårdelöf]

Apropå "normalviktig" brukar detta anges innebära ett BMI - Body Mass Index - mellan 19 och 25 (tror jag).
BMI räknas ut genom att dividera kroppsvikten i kilo med den kvadrerade kroppslängden, uttryckt i meter.
En enkel tumregel är, att om man tar kroppslängden i centimeter och drar av 100, motsvarar de återstående centimetrarna den kroppsvikt i kilo, som ger ett BMI strax under eller precis på 25.
Det enklaste exemplet är en 200 cm lång person, som väger 100 kg.
100 kg/2 m x 2 m = 100 kg/4 kvm = 25 kg/kvm.

I alla fall tidigare har övervikt definierats som BMI 25 - 30, fetma BMI 30 - 35 och sjuklig fetma BMI > 35.
Dock har jag läst något om, att dessa gränser kan ha flyttats, men jag vet inget säkert.

Skottarna lär vara världens näst fetaste folk, efter amerikanerna. För ett antal år sedan fick jag höra talas om skotska barnmorskors egen viktklassning: BMI < 35 = "normal". BMI 35 - 45 = "chunky". BMI > 45 = "big".

[BmwMats]

Hrmmmm...

Trodde jag låg "normalt"... 26,2 visade kalkylatorn...
(får se vad det blir efter den 29/2)

[Allan Ericsson]

Jag tycker att artikeln var ypperligt pedagogiskt skriven men jag saknade en slutsats, som man som lekman kan ta till sig.
Men nu har det kommit:

Ät, tills du inte längre är hungrig - vilket inte är detsamma som att äta sig mätt.

ja, så enkelt är det nog, åtminstone i det första antagandet.

[Bror Gårdelöf]

Tack, Allan!
Det finns en slutsats i artikeln, men den är måhända inte lika glaskart formulerad. Sänker man kaloriintaget genom att minimera kolhydraterna och inte ersätter dessa kalorier med mer fett, minskar det totala kaloriintaget.
Därför lade jag också till avslutningen med alkohol, som alltså är nästan lika energirik som fett, räknat per gram (7 respektive 9 kcal/g). Sådant är lätt att "glömma bort".

Överkurs: Svensken Arvid Wretlind var först i världen med att skapa en fettemulsion för intravenöst bruk - Intralipid, registrerad 1962. Amerikanska FDA var emellertid konservativt och dröjde ett antal år med att godkänna preparatet. Därför innehöll mina läroböcker (1976), tryckta i USA, i stort sett inget om intravenöst fett - men väl om intravenös alkoholtillförsel(!) till intensivvårdspatienter.
Det finns nämligen en gräns för, hur mycket sockerlösning man kan ge intravenöst, och den gränsen ligger långt under 2 000 kcal/dygn. Amerikanerna löste alltså detta med etylalkohol, långt efter att de flest andra länder i Västvärlden löst problemet med Intralipid.

[Allan Ericsson]

BMI= 22.7
Jag försöker äta mig 80% mätt för att må bra. De resterande 20% ger mig hunger och lust att äta vid nästa planerade måltid.
Och: Jag tycker att jag kör bättre på tom mage. För säkerhets skull har jag dock en kexchoklad nedstoppad i packningen. Jag kommer ca 1 timme på den.

[Bror Gårdelöf]

Det kan ju stämma bra. Kexchoklad är något av urtypen för snabba kalorier.
Min syster tipsade mig för ett antal år sedan om ett bra alternativ: En eller ett par nävar nöt- och russinmix - som dessutom brukar finnas att köpa på bensinmackar. Russinen ger snabba kalorier och resten av komponenterna långsammare dito.

[BmwMats]

BMI= 22.7
Och: Jag tycker att jag kör bättre på tom mage. För säkerhets skull har jag dock en kexchoklad nedstoppad i packningen. Jag kommer ca 1 timme på den.

Således kan vi bestämma att En Kexchoklad räcker i cirka 10 mil om man framför sin motorcykel i 100km/h.
Hupp !!!

[Bror Gårdelöf]

Jäpp - men se den som motsvarigheten till Försvarmaktens nödproviant. Kexchoklad är inte rekommendabel som reguljär diet.

[DaK]

Skottarna lär vara världens näst fetaste folk, efter amerikanerna.

Beror det på att de är för snåla för att bjuda andra på mat?

[Bror Gårdelöf]

Jag tror inte det. Skottland var en gång i tiden fattigt - precis som Småland - vilket rimligen förklarar, att man vände på slantarna på båda ställena. Men studerar man brittiskt kosthåll i gemen, har nog dietister ett och annat att säga - och det är måhända ännu värre i Skottland än i England.

Hustrun och jag semestrade i Skottland för sådär tio år sedan, och då var den mat vi bjöds helt OK - vilket inte är detsamma som att skottarna - eller skotskorna - i gemen äter på det viset.

[Fredric Fredricson]

Jag tillhör dom som har problem med vikten och har vid många tillfällen bantat med diverse olika metoder, dock ingen "helgalen" som t.ex. att bara äta apelsiner. Alla som sysslar med bantning seriöst vet att de allra flesta som bantar går ner i vikt men kommer så småningom öka i vikt igen och "återta" sin ursprungliga vikt. De som inte gör det är i regel folk som gått upp i vikt nyligen p.g.a. graviditet eller nån form av åkomma som t.ex. ett benbrott.

Det är som om folk har en "normalvikt" som kan dom kommer att återvända till om så snart dom slutar bry sig aktivt om vad dom äter. Och så är det och det kallas "livsstil". För att effektivt ändra vikten måste man ändra sin livsstil, permanent. Det är bland det svåraste som finns och vi som har övervikt har en livsstil som innebär att vi äter för mycket och motionerar för lite.

Jag har kommit till följande insikt om vikten:

• Att ändra livsstil är mycket svårare än vad man tror.
• Man kan inte träna sig mager och man kan inte banta sig stark.
• Man kan förlora vikt genom att banta sex dar i veckan men inte genom att banta 23 timmar per dygn.

Så att banta har jag slutat med, jag jobbar på att ändra min livsstil. Det går väl sådär men som jag ser det är det det enda jag kan göra som har en chans att fungera.

[Bror Gårdelöf]

Huvudet på spiken, Fredric! Om man vill komma till rätta med ett problem, måste man hitta lösningen - och hålla sig till den! Att hitta lösningen och lösa problemet - för att sedan återgå till den livsstil, som skapade problemet, är dömt att misslyckas.

Eller som Albert Einstein formulerade det (ungefär): "Galenskap är att gång på gång göra samma sak och förvänta sig olika resultat."

[Sahlin]

Bra skrivet Fredric. Både jag och min kära hustru har i många år, kanske 30, haft problem med övervikt. Nu har jag fördelen att få s.k. friskvårdsbidrag via jobbet och eftersom en kollega gått ner i vikt (-50 kg) via Viktväktarna så bestämde jag mig för att nu får det f-n i mig vara nog. Anmälde mitt inträde och strax därefter gick frugan också med. Nu har vi kört på sedan årskiftet och för tillfället finns det totalt 18 kg mindre Sahlin i huset

Sedan kommer vi till nålsögat, att hålla sig till denna livsstil. Just nu känns det jättebra men risken är ju att man "trillar dit" igen efter avklarat mål. Således ska jag tillägga att vi tidigare försökt med olika dieter som t.ex. GI och LCHF. Vikten har minskat men sen har man slarvat, och vips så är man tillbaka på ruta ett.

Men, denna gången känns det riktigt bra. Vi stöttar varandra och jag måste säga att VV:s system funkar utmärkt. Jag var livrädd att man skulle gå runt och vara hungrig hela tiden, men så är inte fallet. Därför satsar vi stenhårt denna gången och vi kommer inte ge upp i första taget.

[Bror Gårdelöf]

Lycka till, båda två. Ni är ett utmärkt exempel på, att det finns flera olika vägar till målet. Nu har ni funnit er väg. Det kan bli mer eller mindre svårt att hålla sig kvar på den, men ni känner i alla fall till den och kan söka er tillbaka till den igen, ifall ni går vilse i kostdjungeln.

Och glöm inte, att "när ni nått målet, flyttar det sig framåt i tiden, och så förblir det hela livet" - dvs det gäller att inte återgå i de vanor, som en gång i tiden skapade problemet.

[Sahlin]

Lycka till, båda två. Ni är ett utmärkt exempel på, att det finns flera olika vägar till målet. Nu har ni funnit er väg. Det kan bli mer eller mindre svårt att hålla sig kvar på den, men ni känner i alla fall till den och kan söka er tillbaka till den igen, ifall ni går vilse i kostdjungeln.

Och glöm inte, att "när ni nått målet, flyttar det sig framåt i tiden, och så förblir det hela livet" - dvs det gäller att inte återgå i de vanor, som en gång i tiden skapade problemet.

Tack för din uppmuntran Bror!! Allt stöd känns positivt. Förhoppningsvis ses vi på årsträffen och då har vi målet att vikten ska vara nere med 15-20 kg per person. Kanske blir svårt att hitta oss då

[Bror Gårdelöf]

Vi får väl göra som ärtorna i den småländska ärtsoppan - ropa: "Här är jag. Var är du?"
(Ärtorna i den skånska ärtsoppan säger: "Tocka på daj! Tocka på daj!")

[BmwMats]

Nu är det "bara" exakt en vecka kvar på fruktdieten...

Dagens måltid är serverad i garaget

[BmwMats]

... Både jag och min kära hustru har i många år, kanske 30, haft problem med övervikt. ...
...Men, denna gången känns det riktigt bra. ... Därför satsar vi stenhårt denna gången och vi kommer inte ge upp i första taget.

Grattis, bra kämpat Sahlin X 2

[HåkanH]

Dagens måltid är serverad i garaget

Jag har en bestämd känsla av att du trivs VÄLDIGT bra i ditt nya garage!
Det skulle jag säkert också göra, det är sååå fint! Gläds med dig!

[BmwMats]

Dagens måltid är serverad i garaget

Jag har en bestämd känsla av att du trivs VÄLDIGT bra i ditt nya garage!
Det skulle jag säkert också göra, det är sååå fint! Gläds med dig!

Tack Håkan, jo det gör jag verkligen
Som jag berättat tidigare i någon annan tråd, så tog det tjugofem år för mig att få byggt detta garage. Olika omständigheter har gjort att jag inte haft möjlighet tidigare, kursade arbetsgivare, dåligt med dollar, byggnadsstopp m.m. i olika omgångar.
Numera tillbringar jag mer tid här än i vårt lilla hus (mindre yta än i garaget)

Tack än en gång !

[DaK]

Jag som inte har problem med vikten håller mig till seafood-diet. If i see food i eat it.

[BmwMats]

Jag som inte har problem med vikten håller mig till seafood-diet. If i see food i eat it.

Låter som en bra tanke, skall nog anamma den jag med... SeeFood

[Bror Gårdelöf]

När jag väl börjar äta igen, så är det ytterst försiktigt, knäckebröd och någon skiva ost eller mjukost brukar det bli, små portioner då magsäcken är minimal.
Dock så brukar portionerna med mat bli allt större eftersom tiden flyter på, och på sommaren så är det som vanligt grillat, glass, efterrätter m.m. och vikten går upp igen...

Vill du, kan du relativt enkelt ändra detta - även under sommarens njutningar. Klassikern är grillat med mycket grönt - men utan ett stort antal potatisar etc. (Ugnsrostade rotsaker är inte alls dumt till.) Följer du upp det med desserter i form av frukt, blir det både gott, nyttigt och tämligen kalorisnålt.

En speciell aspekt av återkommande bantning är, att den är olika problematisk, beroende på, hur mycket man arbetar med kroppen. Använder man muskulaturen ordentligt varje dag - som exempelvis en bonde, när jag var barn, eller om man idag ägnar sig åt gym, workout etc flera gånger i veckan - kan bantning innebära, att man förbränner fett och uppnår det önskade resultatet.
Bantar man däremot utan att vara särskilt fysiskt aktiv, kommer även en del muskelvävnad att krympa. Går man sedan upp i vikt igen, är det sällan särskilt mycket muskulatur, som återuppbyggs, utan det blir mest fett. Upprepade jo-jo-bantningar kan alltså leda till, att man får allt mindre muskler och allt mer fett i kroppen.

En speciell aspekt är patienter med grav ledgångsreumatism. Åkomman kan innebära, att det är smärtsamt att röra på sig - vilket innebär, att muskulaturen förtvinar. En "normalviktig" reumatiker kan således vara "fet" om man ser till kroppens vävnadssammansättning, eftersom andelen muskulatur är mindre än hos en frisk och andelen fett således större.
Numera finns effektiva - men mycket dyra - läkemedel, som verkar kunna revolutionera i alla fall en del av dessa patienters liv, så att de kan använda sina muskler, så som de är avsedda.

[Allan Ericsson]

Vill du, kan du relativt enkelt …...

Åter igen ett inlägg som är skrivet så att det lätt att ta till sig dess klokheter. - Snart finns inga hälsoproblem i klubben.

[Bror Gårdelöf]

Tack.

[Allan Ericsson]

Jag funderar vidare på begreppen hungrig och mätt: Att man är mätt, är det detsamma som att magsäcken i någon mening är tillräckligt fylld med mat?

Spinner jag vidare på detta, så undrar jag om man inom banracing rekommenderar att åka med tom mage. Detta för att kanske slippa en eventuell magpumpning i samband med en olycka. För min del var det så att när jag började mitt motorcykelliv (på en Honda CB77 med vit Butler fairing), så sa jag åt mina föräldrar att jag åker på tom mage för att slippa problemet med magpumpning ifall att …….

[Bror Gårdelöf]

Svaret på din fösta fråga är rimligen ja - även om "mätt" är ett subjektivt uttryck.
Det är väl bortlagt numera, men jag är tillräckligt gammal för att minnas en tid, när det var artigt att truga i gästerna mer mat. Artighet kunde ibland övergå i tjatighet! Av en ren slump upptäckte jag världens bästa svar i sådana lägen: "Nej, tack. Nu mår jag bra. Äter jag mer, mår jag inte bra." Första gången sade jag det halvt på skämt, även om det var sant, men jag upptäckte till min häpnad, att efter det svaret upphörde allt trugande!

Att "köra på tom mage" rekommenderas varken för touringåkare eller tävlande - lika lite som att vräka i sig massor med mat och sedan köra direkt. Lagom är bäst, och som jag skrivit tidigare, brukar jag äta lätt under dagarna, när jag kör. (En rejäl frukost ger bra grund för den filosofin.)
Skulle olyckan vara framme, och man behöver sövas för akut kirurgi, gör nog de flesta anestesiologer numera, som jag gjort i decennier: Vi förutsätter, att magsäcken inte är tom och vidtar adekvata åtgärder. Att magskölja ("magpumpa") i det läget ger falsk säkerhet, så det slipper patienterna som regel numera. Med rätt planering behövs det inte.

Skälet, till att jag gjort så i decennier, är synnerligen konkret. För drygt trettio år sedan fick vi in en ung kvinna, som fått ett missfall, alldeles efter att hon ätit en pizza. Hon blödde en del, så ingreppet var åtminstone halvakut. På den tiden magsköljde vi - men resultatet i detta fall blev mycket magert. Hon sövdes enligt konstens regler för akut anestesi, och ingreppet blev problemfritt - ända tills hon vaknade. Då kom hela pizzan upp! Dess konsistens var fortfarande så pass seg, att den inte gått att suga upp via sonden.
Eftersom vi alltid är beredda på, att något kan skita till sig, när patienten vaknar, fick vi över henne på sidan illa kvickt, så hon aspirerade inte. (Maginnehåll i luftvägarna är inte bra.)

[Sahlin]

Att "köra på tom mage" rekommenderas varken för touringåkare eller tävlande....

Kan intyga att så är även fallet om man kör lastbil. På nittiotalet när jag låg och kuskade runt i Europa, kom en dag när jag hade ont om tid och valde att inte äta något förrän jag lastat klart på ett företag i Belgien lite senare på kvällen. Hungrig som en varg och dessutom en aning utmattad av stress och lång körning från Frankrike var ingen bra kombination. Uppmärksamheten försämrades avsevärt och plötsligt var olyckan framme. Jag missade en mötande bil i en korsning (förvisso i starkt solljus) som susade in rakt under min trailer. Jag var helt övertygad om att personen i personbilen var död och förberedde mig på det värsta.

Tack och lov överlevde personen i fråga och efter en del förhandlingar som sköttes av försäkringsbolaget och jurister från Belgien och som pågick i flera år, så fick jag reda på att personen i bilen hade klarat sig hyfsat bra med en bestående invaliditet på ca: 5%. Givetvis jättetråkigt men det kunde slutat betydligt värre.

Således är det, i mina ögon, helt förkastligt att köra på tom mage eller hungrig. Framför allt om man varit igång en hel dag. Man tappar uppmärksamhet, mår inte bra samt ökar risken för att något ska hända.

[Bror Gårdelöf]

Precis. Lågt blodsocker kan till slut gå ut över såväl uppmärksamhet som omdöme och ibland t o m skapa aggressivitet. Inte bra i trafiken.
Mitt personliga favoritexempel innefattar en patient, som jag för många år sedan fick hand om, ungefär när det var dags att äta lunch. Det skulle bli ett kort ingrepp men strulade till sig för operatörerna, så det tog flera timmar. Till slut kom en sköterska in till mig och sade, att jag måste begära avlösning för att äta. Avlösning kom, och jag gick strax före kl. 15 ner till cafeterian (matsalen hade stängt) för att köpa en rejäl baguette. Enligt Murphy's lag var kön lång, och längst fram stod en velmaja, som tog arton evigheter på sig för att bestämma någon struntsak. "Aftonbladet eller Expressen?" Till slut gick jag förbi hela kön och sade med, hög, aggressiv röst: "Jag har inte tid med det här - och jag vill betala NU!" Den häpna omgivningen kom sig inte för att protestera. Expediten tog betalt - och jag gick för att äntligen få något i mig.
Efter att jag ätit halva mackan, insåg jag, att mitt beteende i kön aldrig skulle ha inträffat, om blodsockernivån varit normal! Folket i cafeterian måtte ha trott, att "den där läkaren inte var riktigt klok!"

[Sahlin]

Till slut gick jag förbi hela kön och sade med, hög, aggressiv röst: "Jag har inte tid med det här - och jag vill betala NU!" Den häpna omgivningen kom sig inte för att protestera. Expediten tog betalt - och jag gick för att äntligen få något i mig.

Ha ha, klockrent exempel på hur man mår när man är hungrig, trött och när blodsockret "trillat ner" i fotsulorna. Tack och lov så verkade det i alla fall som inga våldsyttringar kom till stånd i detta fall

[Bror Gårdelöf]

Nej - jag tror, att omgivningen var för perplex för att hinna bli arg.

[BmwMats]

Fyra dagar kvar nu på dieten... Huuu...
Går rätt bra, har bakat (ja, skratta ni lagom), men jag har bakat och tittat på recept i princip varje dag denna månad.
Har en del i frysen som jag skall ta och tina upp inför nästa vecka

Känner igen mig i det du råkade ut för i kön till cafeterian, när velemajor inte kan bestämma sig och det tar en himlans tid och man själv inte har något blodsocker kvar i kroppen...

[Allan Ericsson]

Ett annat exempel var en överviktig släkting, som när vi åt frukost "inte ville ha något alls, för att hon var så tjock". Jag påpekade, att om hon åt en rejäl portion havregrynsgröt och sedan struntade i kakorna till kaffet under dagen, skulle hon både må bättre och börja gå ner i vikt. Hon blev tyst - och argumenterade inte emot.

Nu bryter jag mig in i diskussionen med ett tredje tillstånd= ATT VARA SUGEN PÅ …….
Man kan ju t.ex. vara sugen på något sött eller på något salt eller på något mumsigt eller på något ……

Jag misstänker att det inte är någon signal från magsäckens volymssensor som ligger bakom. Hur skall man hantera "att vara sugen på något att äta"?

[BmwMats]

Nu bryter jag mig in i diskussionen med ett tredje tillstånd= ATT VARA SUGEN PÅ …….
Man kan ju t.ex. vara sugen på något sött eller på något salt eller på något mumsigt eller på något ……

Jag misstänker att det inte är någon signal från magsäckens volymssensor som ligger bakom. Hur skall man hantera "att vara sugen på något att äta"?

Bara att ge efter för frestelsen... Hihi...

Det är vad jag förstått en signal att insulin och glukagonnivåerna i kroppen inte är i harmoni, dvs näringsintaget är i obalans.
Hanteras genom att äta mer fullkorn och baslivsmedel, lättare sagt än gjort naturligtvis...

[HåkanH]

Apropå "normalviktig" brukar detta anges innebära ett BMI - Body Mass Index - mellan 19 och 25 (tror jag).
BMI räknas ut genom att dividera kroppsvikten i kilo med den kvadrerade kroppslängden, uttryckt i meter.
En enkel tumregel är, att om man tar kroppslängden i centimeter och drar av 100, motsvarar de återstående centimetrarna den kroppsvikt i kilo, som ger ett BMI strax under eller precis på 25.
Det enklaste exemplet är en 200 cm lång person, som väger 100 kg.
100 kg/2 m x 2 m = 100 kg/4 kvm = 25 kg/kvm.

I alla fall tidigare har övervikt definierats som BMI 25 - 30, fetma BMI 30 - 35 och sjuklig fetma BMI > 35.

Det här med att beräkna BMI som ett mått på normal/överviktig/fet är en dålig och trubbig metod!
För egen del så har jag ett BMI som ligger mellan 29-30. Enligt detta ordentligt överviktig alltså!
Jag är inte alls smal men ser inte alls överviktig ut enligt andra (se bild). Äter/fikar ganska normalt!
Däremot tränar(motionerar) jag 3-4 ggr/veckan året runt, med längdskidåkning o cykling.

Har däremot hört att då är det bättre att mäta maghöjden. Man ligger på rygg på golvet och mäter
hur högt magen "sticker upp" när man ligger avslappnat. Ska vara högst 22 cm för män och 20 för kvinnor.
Detta ska "visa" hur mycket fett som man har runt sina inre organ!

I övrigt så är väl det här glädjande (Urklipp från Kurera 2013):
Det är i senaste numret av den medicinska tidskriften Jama som forskare vid den amerikanska hälsomyndigheten CDC levererar en ny analys som kraftigt talar emot dagens ofta ensidiga fokus på kroppsvikten.
Slutsatsen är att överviktiga löper sex procent lägre risk än normalviktiga att dö i förtid. Men även för människor med lätt fetma med ett BMI mellan 30 och 35 var risken mindre. Först vid kraftig fetma över BMI 35 steg riskerna,

[Olof Eriksson]

Jag vägde mej den 6 januari 98,8 kg. Precis hemkommen från Los Cristianos. Mycket vätska i kroppen.

Nu har jag späckat mej sen dess. 1 kokt ägg till frukost. 1 kokt ägg till lunch. En banan kring 15:00. Samt nyttig middag. Dvs valt bort direkt ohälsosamt onyttig mat (pizza, kebab feta såser).

Välldigt sparsamt med alkohol på helgen.

Idag (26/2) väger jag in mej på 86.3 kg.
Ja så att jag var nöjd om jag kommer under 90 kg. Men hur långt skall jag klara mig?

Får nog byta fjäder på min mc igen

[Ecklesiastik]

Nu bryter jag mig in i diskussionen med ett tredje tillstånd= ATT VARA SUGEN PÅ …….
Man kan ju t.ex. vara sugen på något sött eller på något salt eller på något mumsigt eller på något ……

Jag misstänker att det inte är någon signal från magsäckens volymssensor som ligger bakom. Hur skall man hantera "att vara sugen på något att äta"?

Jag hade föreslagit att ha med sig kokta ägg till jobbet och sedan ta ett mellan frukost och lunch och ett mellan lunch och middag. Då kommer du gämna ut dina blodsockernivåer. Nötter är annars bra men det är lätt att äta för mycket av den varan eftersom att dom är så otroligt energiintensiva.

Det här med att beräkna BMI som ett mått på normal/överviktig/fet är en dålig och trubbig metod!
För egen del så har jag ett BMI som ligger mellan 29-30. Enligt detta ordentligt överviktig alltså!
Jag är inte alls smal men ser inte alls överviktig ut enligt andra (se bild). Äter/fikar ganska normalt!
Däremot tränar(motionerar) jag 3-4 ggr/veckan året runt, med längdskidåkning o cykling.

Helt enig om att BMI både är ett trubbigt mätmedel. Själv tränar jag styrkelyft 3 dagar i veckan och både knäböjjer och marklyfter mer än dubbla min kroppsvikt. Kan även köra farmargång med 140kg i vardera näve i 25meter med bra tempo. Hade man däremot lyssnat på BMI så hadde jag haft Fetma med mina 110kg på 186cm.

Tror dock att den där magmätningen inte heller skulle funka på mig då jag har ganska kraftigt magparti på grund av att jag har väldigt stora Magmuskler och ryggmuskler för att kunna stabilisera mig under dessa övningar (även om jag inte ska sticka under stol med att jag även har en del bukfett).

[BmwMats]

Min son som har läst en hel del kostlära förklarade för mig häromdagen just detta med BMI-indextal, att det kunde vara mycket missvisande och inte går att överföra korrekt för ALLA personer, precis som nyss gjorda inlägg om man är vältränad med mycket muskulatur eller kanske kraftig benstomme.

Uppskattningsvis kanske 70-80 procent av befolkningen kan mätas någorlunda korrekt med den metoden, men så finns det ju alltid personer som hamnar "fel" i en sådan mätning såsom BMI.

För att återgå till trådskaparens senaste frågeställning angående tom fastande mage vid motorcykelkörning så vill jag gärna ha lite mat i magen så att man klarar några timmar i sadeln, hellre mätt och fylld med energi, än hungrig och kör med något sämre omdöme som fallet verkar bli med tom magsäck.

Ägg och nötter låter som en bra metod att lätt få med sig lite energi på färden, tack för den !
Själv har jag ibland haft med mig torkade russin i ett litet paket och en banan, men det är väl snabba kolhydrater om jag inte förstått fel...

Vore intressant att veta vad som egentligen gör att man känner sig sugen på något gott, fast "sensorn i magen" säger till oss att vi är mätta ?

/Mats

[Kovlingen]

Vi tror att vi har koll på allt men det finns en liten hjärncell som bestämmer .
Vad vi vill äta är något som innehåller just detta som kroppen behöver .

[HåkanH]

Själv har jag ibland haft med mig torkade russin i ett litet paket och en banan, men det är väl snabba kolhydrater om jag inte förstått fel...

När jag åkte vasaloppet för ca 20 år sedan, hade jag med mig en blandning i en påse. Den bestod av russin, jordnötter och chokladbitar, tror det kallades för jägarsnus

vore intressant att veta vad som egentligen gör att man känner sig sugen på något gott, fast "sensorn i magen" säger till oss att vi är mätta ?

Ja, det funderar jag också på ibland!
Precis så funkar jag! Är jag hungrig enligt "sensorn i magen" (bra uttryck) vill jag absolut inte ha fika med
godsaker...då vill jag ha riktig lagad mat men en matig macka går också.
Däremot när jag ätit ordentligt och är mätt, blir jag sugen på en god efterrätt eller, som oftast, kaffe
och någon godsak.

[HåkanH]

Vi tror att vi har koll på allt men det finns en liten hjärncell som bestämmer .
Vad vi vill äta är något som innehåller just detta som kroppen behöver .

Då är det något fel på "mjukvaran " i min hjärna, för efterrätter och godsaker är ju inget som
min kropp behöver!
När jag påpekar för min fru: "det här är onyttigt att stoppa i sig"
då svara hon alltid: "Ja, förvisso men det är bra för själen"!
Det kanske ligger något i det!

[Kovlingen]

Det är mycket jag inte vet varför det blev som det blev .
Och , det finns många saker vi inte har en aning om .

Tex. varför skulle jag åka hoj i flera tusen mil
VARFÖR ? ? ? ?

[BmwMats]

Vi tror att vi har koll på allt men det finns en liten hjärncell som bestämmer .
Vad vi vill äta är något som innehåller just detta som kroppen behöver .

Då är det något fel på "mjukvaran " i min hjärna, för efterrätter och godsaker är ju inget som
min kropp behöver!
När jag påpekar för min fru: "det här är onyttigt att stoppa i sig"
då svara hon alltid: "Ja, förvisso men det är bra för själen"!
Det kanske ligger något i det!

Trevligt svar när man är lite sugen, men det är som du säger inte så bra för kroppen.
Tror att det är hjärnan som spelar en ett spratt, "må-bra-centrum" vill väl triggas lite, men förnuftet säger något helt annat.

Känner igen det, sååå väl... tyvärr...

Det är mycket jag inte vet varför det blev som det blev .
Och , det finns många saker vi inte har en aning om .
Tex. varför skulle jag åka hoj i flera tusen mil
VARFÖR ? ? ? ?

För att Du har anlag att åka hoj Kovlingen

[Kovlingen]

För att Du har anlag att åka hoj Kovlingen

Jo men varför , och inte andra

[Assar]

Jag kör alltid med nötter som reservproviant. Valnötter, cashew eller mandlar. Fett, protein och långsamma kolhydrater. Köps lämpligen på Lidl som har ett bra sortiment av god kvalitet.
Ibland rostar jag dem i ugnen efter att ha vänt runt dem i lite salt och några droppar olivolja.
Mums som snacks också!

[Bror Gårdelöf]

Man kan ju t.ex. vara sugen på något sött eller på något salt eller på något mumsigt eller på något ……

Det där är komplicerat, förmodligen höggradigt vaneberoende - och vanor kan som bekant vara svåra att bryta.

Ett av de intressantaste inlägg, som jag läst om sug, var ett kåseri av Herman Lindqvist från hans tid som korrespondent i Paris - vilket var några decennier sedan. Naturligtvis skrev han om fransk matkultur, som han i likhet med mig håller högt. Han noterade, att det föreföll självklart med en dessert efter lunchen - "något sött att avsluta med" ("Tackar aldrig nej", är HL:s kommentar i texten).
Han upptäckte, att desserten eliminerade det sockersug, som han tidigare ofta känt några timmar efter lunch - och som regel givit efter för. Efter en söt dessert klarade han sig bättre fram till kvällen, och det totala kaloriintaget sjönk!
Jag har ingen "objektiv" förklaring till HL:s iakttagelse, men den är intressant.

Vill man hålla vikten nere, är det klokt att inte äta godis, när suget sätter in. Frukt, alternativt en eller ett par nävar blandade russin, nötter och mandlar. Det sistnämnda fixar som regel även saltsuget.
Criossanter är förvisso inte kalorifria - och inte heller världens nyttigaste bakverk - men jag har upptäckt, att en sådan till en dubbel espresso (eller en caffé latte) och ett glas vatten lugnar suget i ett par timmar. Bra till förmiddags- eller eftermiddagsfikat, när man är ute på touring, beroende på hur man lägger upp måltiderna. Lunchen brukar då få bli en sallad och en bit bröd - alternativt en matig macka med varierat pålägg.

[Bror Gårdelöf]

Det här med att beräkna BMI som ett mått på normal/överviktig/fet är en dålig och trubbig metod!
För egen del så har jag ett BMI som ligger mellan 29-30. ...
Har däremot hört att då är det bättre att mäta maghöjden. Man ligger på rygg på golvet och mäter
hur högt magen "sticker upp" när man ligger avslappnat. Ska vara högst 22 cm för män och 20 för kvinnor.
Detta ska "visa" hur mycket fett som man har runt sina inre organ!

I övrigt så är väl det här glädjande (Urklipp från Kurera 2013):
Det är i senaste numret av den medicinska tidskriften Jama som forskare vid den amerikanska hälsomyndigheten CDC levererar en ny analys som kraftigt talar emot dagens ofta ensidiga fokus på kroppsvikten.
Slutsatsen är att överviktiga löper sex procent lägre risk än normalviktiga att dö i förtid. Men även för människor med lätt fetma med ett BMI mellan 30 och 35 var risken mindre. Först vid kraftig fetma över BMI 35 steg riskerna,

No argument: BMI är ett trubbigt mått, som man inte skall stirra sig blind på - men det är bättre än inget.
Mitt favoritexempel har nämnts här förr: Magnus Samuelsson från Tidersrum utanför Kisa var i alla fall tidigare världens starkaste man. Han är två meter lång och vägde då kring 150 kg, vilket bli ett BMI på 37,5 - och han var inte fet!
Ett högre BMI till följd av välutvecklad muskulatur är en sak. Muskler är avsevärt tyngre än fettvävnad per given volym. Men glöm det där med "kraftig benstomme". Det kan vara världens mest använda bortförklaring av övervikt. En kraftig benstomme gör på sin höjd något enstaka extra kilo totalt på individens vikt, men sett i det stora hela är benstommen inte förklaringen.

Intressant med artikeln i JAMA (The Journal of the American Medical Association, en högt ansedd tidskrift). Ett mantra inom forskningen är, att ett enda resultat inte räcker för att dra säkra slutsatser. Men om flera av varandra oberoende, välgjorda och lätt kontrollerade studier får liknande resultat, borde det på sikt leda till, att BMI-gränserna för undervikt, referensvikt, övervikt, fetma och sjuklig fetma ändras. Framtiden får utvisa detta.