"Superbikes"

[Måns Ulveståhl]

Minnet från slutet av 80-talet och början på 90-talet när fullt fokus inom hojindustrin låg på dessa s.k. "superbikes", och deras bataljer på motorbanorna finns kvar om än något grumligt.

Jag lämnade "isoleringen" i dag, och gav mig i väg för att uträtta nödvändiga ärenden.
Hamnade slutligen på Pressbyrån, och frågade om det fanns några nya nummer av hojtidningar?
Classic Bike #2 var den senaste. Nu brukar jag inte läsa Classic Bike, men nöden har ingen lag.

En artikel handlar om Yamaha YZF 750 SP - en s.k. "superbike" från 1993 med en tvivelaktig framgång på motorbanorna för visso.
749 cc, 125 hk vid 12000 rpm, och 79,8 Nm vid 9500 rpm. Torrvikt 193 kg.
Då slog det mig. Vad fjuttigt. Hur kunde man ha uppfattat denna hoj som ett vrålåk enbart dödsföraktade galningar med extrema tankar kunde tygla?

I dag tyglas betydligt värre motorstinna hojar av personer som tillhör den äldre skaran av hojåkare vars enda extrema fundering möjligen är om toabesöket ska ske vid nästa stopp, eller om det vilt och galet ska chansas med att hoppa över besöket?

En snäll och ofarlig GS i dag borde ju anses som ett riktigt monster i förhållande till vad vi ansåg under 80/90-talet?
Dessutom inser jag vad gruppen av BMW-medlemmar som kör äldre hojmodeller, och anser att dessa är fullt tillräckliga även i dag har missat. Vad som tidigare ansågs extremt är i dag normalt.


Vad är era tankar och funderingar?

[Ecklesiastik]

Det är väll som med bilar. Ferrari Testarossa hadde väll modiga 385hk när det begav sig och idag så har Honda Civic type R 320hk. Misstänker dock att Civicen har både bättre däck, bromsar, och chassie som gör att den känns mer foglig på samma sätt som att en BMW R1250GS antagligen känns mer foglig än en Kawasaki H2 trots att den har mer än dubbla effekten.

Jag har dock tyckt att moderna hojjar har för mycket motor överlag. Eller kanske snarare att det finns inget riktigt mellanting. Jag skulle vilja ha en hoj mellan F7/8/900 och G310. typ en 500 med en liten pralleltwin eller enstånka på C:a 50-60hk som vägde runt 200kg

[BmwMats]

Hade en Honda CB750K -82 med 77 ystra hästar, tyckte det var näst intill SuperSport, även om Bol d'Or även fanns i 900 version.

Det vassaste jag har kört (bara bytt med en god vän under en resa tillsammans) var en Honda CBX1000 -82. Effekten låg runt 100 kusar, det var ENORMT på den tiden.

Nu åker man runt med 75 silkeslena hästkrafter och tycker att det räcker till mer än tillräckligt, nåja kanske en Turbokompressor vore fin att komplettera med... hihi

[Bror Gårdelöf]

... 125 hk vid 12000 rpm, och 79,8 Nm vid 9500 rpm. Torrvikt 193 kg.
Då slog det mig. Vad fjuttigt. Hur kunde man ha uppfattat denna hoj som ett vrålåk enbart dödsföraktade galningar med extrema tankar kunde tygla?

Det visar konkret, vad vi alla vet - att utvecklingen går framåt med stora steg. En inte oäven gissning är, att om du skulle köra den hojen, skulle du uppleva bristfälliga vägegenskaper, dåliga bromsar etc, etc - dvs utifrån det, som satt kring motorn, var hojen en raket.

Jag har några bra analoga exempel. En välvårdad, oskruvad BMW R 90 S är en ikon, som betingar höga priser. När den kom, var den urtypen för det, som senare skulle benämnas sporttourer - en maskin, som man kunde åka långt och snabbt på och ändå komma fram fräsch och utvilad.
För ett par år sedan jämförde just svenska Classic Bike en fin R 90 S med en ny R 1200 R - alltså vad vi idag skulle kalla en högkvalitativ standardmaskin (inte alls menat i nedsättande avseende). R 90 S fick storstryk på i stort sett alla områden.

En av mina färdkamrater körde länge på en 80-tals-Honda - för sin tid en fin maskin, som han var van vid.
2007 köpte han en ny VFR VTEC. Plötsligt blev den gamla cykeln närmast ohanterlig i jämförelse, trots att den var mycket lättare. Han var med om ett par situationer, där den gamla hojen skulle ha varit bänglig att hantera, men på VFR:en var det lekande lätt.

Salig Bosse Rindar körde ju hoj från 1950-talet till kort före sin död 2011. När millenniet var rätt ungt skrev han en artikel efter att ha kört en välvårdad 60-talsmaskin - och konstaterat, att "den hade ju inga bromsar".

Jan Leek skrev något liknande efter att ha återupptagit bekantskapen med sina yngre års Moto Guzzi V7 - på sin tid en högt skattad touringhoj, som ett antal decennier senare upplevdes som en kluns.

Det, som var standard då, duger inte på långa vägar idag.

På bilsidan gäller samma sak. Ursprungsversionen av VW Golf tror jag hade 75 pållar och ansågs mycket pigg. GTI med 110 kusar var en raket! Idag är avsevärt högre effekter vardagsmat - och det mesta i bilarna har utvecklats i lika hög grad.

[Bror Gårdelöf]

Till vad jag skriver ovan kan läggas, att när superbikeidén introducerades i Sverige, ställde sig racingrävarna kallsinniga. De visste, att superbikes visserligen hade för sin tid höga motoreffekter, men resten av cyklarna var inte alls lämpade för racing. Gafflar och ramar var för veka, och bromsarna var inget att skriva hem om.

Men leverantörerna såg marknadsföringspotentialen via superbikeracing - och satsade. Money talks - och klassen blev en stor framgång. Gissningsvis blev den också ett bra laboratorium för att utveckla bättre gathojar. Till det kom, att när klassen var ny i Sverige, fanns mängder av märken på banan. Triumph, BMW, Moto Guzzi, Laverda, Ducati (antar jag) och förstås japanerna. Onekligen publikfriande - och de europeiska märkena skördade stora framgångar i början, tills japanerna lärt sig bygga bättre ramar och bromsar.

[Magnus Brobeck]

På tal om superbikes - när kom den första GS´n?

Svara innan du kikar

[Bror Gårdelöf]

1984?

[Roger Gross]

Den första GS:en presenterades hösten 1980 på IFMA i Köln.
Utvecklarnas tanke var att ta fram en motorcyklarnas Range Rover. Beteckningen G/S
står idag för Gelände/Strasse men designerns (Hans A Muth) beteckning var "Gentlemens Scrambler".
//Roger

[Ecklesiastik]

Skönt att jag inte var ensam om att tänka BMW GS istället för Suzuki GS (ja jag fuskade efter att jag gissade på -83)

[Håkan]

Beteckningen G/S står idag för Gelände/Strasse men...

Jag kan hålla med om, G/S stod för Gelände/Strasse 1981-1986.
Men sedan 1987 heter modellbeteckningen GS. (Utan / ). Det står för GeländeSport.

[Bror Gårdelöf]

BMW:s beteckningar är stundtals udda. RS uttyddes en gång i tiden RennSport (racing), men när beteckningen dök upp på en R-modell, som definitivt inte var lämpad för racing, frågade Bosse Rindar, vad RS numera stod för. Svaret blev ReiseSport - vilket kan få vara den tyska motsvarigheten till sporttourer. (Fast de har ju även ST som beteckning på diverse modeller.)

Men med RT - ReiseTourer - har man tagit i onödigt! Reise är "resa" på tyska, och tour är "resa" på franska - således är RT en "reseresenär"! Men OK - modellserien anses av inte så få vara klassledande inom touringsegmentet. Då kanske "reseresenär" får vara motsvarigheten till "jättejättebra"?

[Magnus Brobeck]

På tal om superbikes - när kom den första GS´n?

Svara innan du kikar

Nu var ju ämnet för tråden Superbikes (från 70/80-talet) och då är väl Suzukis modellserie som började med GS mer adekvat än BMW GS från samma period. Vi talar ju trots allt om anfadern till den legendariska GSX - Gixxern och inget annat.

MVH Magnus