I förrgår gjorde jag min sista kliniska arbetsdag - och fick ett
fantastiskt avfirande av arbetskamraterna!
Igår röjde jag ur expedition och klädskåp - och hade ett avslutningssamtal med chefen.
Så var det slut - efter 38 år och 5 månader.
Hustrun går i pension inom ett halvår, vilket nyss under förmiddagskaffet ledde oss in på, att vi kommer att ha gott om tid för allt möjligt. Det i sin tur ledde mina associationer till denna låt:
https://www.youtube.com/watch?v=RMxRDTfzgpU - som jag inte ägnat många tankar på flera decennier!
För dem av er, som inte redan vet: I slutet av boken
I hennes majestäts hemliga tjänst (utgiven 1963) gifter sig James Bond med Tracy - Teresa di Vicenzo (Diana Rigg) - dotter till ledaren för Korsikanska Unionen, som Ian Fleming beskriver som mäktigare än den sicilianska maffian. Kort före vigseln har Bond förstört sin ärkefiende Ernst Stavro Blofelds kriminella anläggning uppe på en alptopp.
Kort efter bröllopet blir de under bilfärd omkörda av Blofeld (Telly Savalas) och hans hustru Irma Bunt (Ilse Steppat). Tracy skjuts ihjäl. När räddningspersonal anländer, sitter Bond med sin döda hustru i famnen och fäller repliken: "Vi har all världens tid."
I filmen - den enda, där George Lazenby spelar Bond - fälls samma replik, varpå denna låt tonar in och filmen är slut.
John Barry och Hal David specialskrev den - och ville ha Louis Armstrong som sångare. Armstrong var vid detta tillfälle så svårt sjuk, att han inte själv kunde spela trumpet - men sjunga kunde han uppenbarligen!
EDIT 16.55: Han sjöng in sången på en enda tagning - och det var inte hans sista inspelning. Louis Armstrong dog 1971.
ERGO: Det gäller att njuta av livet, så länge man kan.