Perra_II63 skrev: Någon kilometer innan de passerade Svenskt territorialvatten så gjorde hela flottan helt om och stävade tillbaka till Klaipeda. Sovjet blinkade först!
Undrar hur det skulle mottas i Moskva att se truppfartygen vända aktern i vädret och försvinna i djupet, rent folkrättsmässigt skulle det ha varit klart. Rent självförsvar enligt FN stadgan men sedan....
Tur att vi aldrig behövde få reda på sanningen.
Mja. Boken
Svenskt flyg under kalla kriget har ett kapitel om U-137, där även Flygvapnet var i högsta grad involverat. Enligt det kapitlet stannade den sovjetiska örlogsstyrkan - två jagare, två signalspaningsfartyg och flera bogserbåtar, senare ytterligare ett örlogsfartyg - utanför den svenska territorialgränsen tidigt 29 oktober, men den vände inte hemåt. Svenskt spaningsflyg konstaterade, att samtliga sovjetiska eldledningssystem mm var avslagna.
Flygvapnets uppdrag - med skarpladdade Viggen - genomfördes avsiktligt så, att den sovjetiska styrkan hade alla möjligheter att se dem i god tid - allt för att inte överraska.
2 november blev vädret sämre, och svensk radar upptäckte två nya ekon på väg mot Sverige. Fritagningsförsök? Det var i samband med detta, som Fälldin gav beskedet: "Håll gränsen."
Senare upptäcktes, att ekona kom från två västtyska handelsfartyg, som på väg mot Sverige passerat rakt igenom den sovjetiska fartygsstyrkan! Nära ögat!
Bland bokens många foton finns ett, där kommendörkapten Karl Andersson och min lärare från Tolkskolan, Jan Erik Walter, kommer upp i tornet på U-137.
Efter förhandlingar i Karlskrona bogserades U-137 ut ur svenskt territorialvatten av bogserbåten
Achilles 6 november, med eskort av minsveparen
Ornö, varpå viceamiral Kalinin via Jan Erik Walter kvitterade mottagandet. Det står inte explicit, men jag antar, att det var först då, som den sovjetiska flottstyrkan vände hemåt.
Divisionschefen Jan Andersson från Bråvalla ledde den allra första spaningsinsatsen i en SF 37 Viggen, medan den sovjetiska styrkan fortfarande var på väg mot Sverige. "Jag svängde in och flög parallellt med fartygskolonnen bakifrån för låghöjdsfoto med sidokamera enligt rutin. ... Jag började fotografera, men när jag passerade jagaren var det inte som det brukade vara med personal på däck som vinkade och tittade. Jag drabbades av en obehaglig känsla när jag såg att alla luckor var stängda och att ingen människa syntes till på däck. Jag konstaterade att det nog inte var så hälsosamt att vara så nära som jag var."
Min reflexion så här i fåtöljen är, att Sverige gjorde allt rätt. Vi visade, att gränsen skulle hållas, men satte inte in vapenmakt mot U-137. Sovjetunionen hade alltså inga skäl att ytterligare kränka svenskt territorium. Så dags hade man rimligen dragit slutsatsen, att även Nato konstant följde förloppet med hökögon - dvs det skulle inte funka med dimridåer. Den internationella prestigeförlusten skulle bli för stor.
Men det visste vi förstås inte, när det hela pågick.