Sportster;6948 skrev:Vi pratar nu om två olika luftrör, dels snorkeln in till luftburken och dels rören från burken och in till trottlarna.
Detta är mina funderingar:
De olika längderna på rören till trottlarna påverkar troligen lufthastigheten vid olika varvtal/flöden, vilket i sin tur påverkar fyllnadsgraden i förbränningsrummet.
GS:arnas längre rör bör ge högre hastighet i mellanregistret än de kortare, och därmed bättre kraft i det området. Däremot kväver sig de långa rören vid högre varvtal/flöden och då tappar man effekt där.
Råden om CCP:er på Rhinewest-sajten gäller specifikt då man har deras chip i motorn! Att direkt applicera samma resonemang på original Motronic kanske inte alls stämmer, eller (?).
Hej!
För att undvika alla eventuella missförstånd så är det rör jag talade om i det första inlägget som jag startade tråden med,
endast det som från omgivningen leder
in i luftfilterburken, inga andra!
Däremot, de rör som från luftburken via spjällhusen leder till insugningsventilen i cylinderlocket har naturligtvis ett avgörande inflytande på motorkaraktären.
(Med tanke på alla civilingenjörer som befolkar Forum, gäller det att jag tänker noga nu så jag inte skämmer ut mig:)
)
Så som jag har förstått saken förhåller det sig (ungefär) enligt följande: I själva insugningsröret befinner sig luft i rörelse, som har två för oss i detta fall intressanta egenskaper. De egenskaperna är: A)
massa och B)
kompressibilitet. Detta innebär att när insugningskanalen blixtsnabbt stänges av insugningsventilen/ventilerna fortsätter luften på grund av sin massa, framåt. Eftersom den är komprimerbar så uppstår då en "luftbrist" i änden längst från stoppet varvid det genom detta undertryck fortsätter att strömma in luft. Då uppstår den effekten att när insugningsventilen/ventilerna blixtsnabbt återigen öppnas strömmar luften in i förbränningsrummet med ett visst övertryck. Komprimerad luft expanderar som bekant när den får fritt utlopp. Man kan således säga att man genom luftens fysikaliska egenskaper har erhållit en viss grad av uppladdning. Hur denna effekt utnyttjas och hur stor den skall vara bestämmes genom utformningen av insugningsrörets längd och tvärsnittsarea.
Detta är ungefär samma sak som när jag hade ett svalltorn som fråga i Bildgåtan. Där handlar det om en intagstub till ett vattenkraftverk. Vattnet, i detta fall 20m3/s, har precis som luften en massa, men det saknar kompressibilitet! Om turbinregulatorerna plötsligt slår stopp och stänger ledskeneapparaten, eller att trottelventilerna skulle slå igen fortsätter vattnet med oförminskad hastighet. Med tanke på dess stora massa i förhållande till luft samt att det inte kan komprimeras, så skulle resultatet bara bli ett: tuben skulle spricka, ja jag tror faktiskt att man snarast skulle säga att den exploderade! För att undvika detta finns då det av mig visade och nämnda svalltornet inkopplat i tubens brytpunkt mellan nivå- och trycktub. Skillnaden är alltså den, att när det handlar om Ottomotorns insugningsrör, så spricker inte det av att luften stoppas upp under en bråkdel av en sekund, utan där har man nytta av effekten i stället!
Hoppas nu att någon förstår vad jag menar, och har haft glädje av min utläggning.