av AndersF » 2013-09-03/21:34
Det måste ha varit sommar -77. Polarn o jag glider runt i stan. Två finniga 15-åringar med långa ögon och öron efter allt på två hjul som morrar. På Strandvägen står hon. Mot Guzzi LeMans. En M-o-t-o-r-cykel. Biffig. Fulla 850 cc. V-Twin. Gjutna hjul. Noskåpa. Tre borrade skivor. Brembo. Kardan. Feta dell'orto. Hon hade allt. Man hörde dunsen i asfalten av våra tappade hakor. Jag var kär.
Hösten -03. Provkör en LM II som är till salu. Pojkdrömmen ska köras, även om färg och kåpa är lite fel. Tarozzi-pinnar, Marzocchi-godis, Termignoni-megafoner. Härligt ljud på avslag. Maffig motor som lever. Men jag sitter med knäna på ventilkåporna. Okörbart. Vad var det Teknikens värld skrev en gång om Alfa Romeo? "Man ska vara skapt som en orangutang - långa armar o korta ben". Italienskt inget för resliga vikingar.
Fotnot. "Alfa Romeo" är en s k automobil, en sorts misslyckad hoj som ej kan läggas ner i kurvorna, ej heller ges tillfälle till frisk luft i ansiktet. Jfr Volvo, Opel m m.