Jag vet inte var detta passar in så det får bli här även om det inte är "en resa"
Jag har ju haft 2 cyklar, först en-11 GS och nu en -14 GT 800.
Har under mitt snart 10 åriga hojkörande kanske kört 2,5 k mil så lite med mångas mått.
När jag nu bor på landet så att säga och pendlar mest med bil drygt 8 mil ToR till jobbet så är det väder kör jag nu hoj på en annan mindre väg än med bil, det är från Strängnäs via Arsenalens museum mot Eskilstuna alldelens bredvid E20 - Härad - Kjula - Torshälla -Tumbo och vägen är kurvig och kuperad, asfalt som är väldigt ojämn, mycket lagningar med tjära, mycket sprickor och allmän lappning och lagning.
Hastighets begränsad till 30-70 km/h mot E20 på 120 km/h
Jag tycker jag kör ganska fokuserat och hänsynsfullt, visst kör jag 100 kanske 120 på vissa ställen men vi har massor av Vildsvin och anat vilt och jag vill inte gå i närkontakt med dessa, och då jag anser mig ganska oerfaren så är jag alltid fokuserad på körningen.
Det jag oväntat ha märkt sedan i våras och några hundra mil till och från jobbet är att jag tycker det ger något mer att vägen är dålig...
Det känns speciellt i kurvorna då cykeln arbetar under en och jag känner mig riktigt i kontakt med cykel och väg och jag tror aldrig jag på detta upprepade sätt känt förut (möjligen då och då)
Jag trodde att den bästa vägen var lite kurvig, man var själv med backar och dalar och slät som ett pingisbord...man jag kanske hade fel?
Jag blir inte så konstigt mer engagerad i körningen och det är jäkligt trevligt!
Det kan också vara att jag upplever att jag är mer i kontakt med vägen på denna hoj än hur jag upplevde min GS.
Jaja gårdagens filosoferande i sadeln