BMW MC Klubben

I somras när jag var på väg från Stockholm till Åre, där en kompis hade köpt ett hus i, blev jag stoppad i Åsarna för fortkörning. Jag hade åkt på fina vägar som inspirerade till lite mer aktiv körning och hade inte riktigt koll på hur fort jag körde när jag kom fram till Åsarna. Jag blev invinkad. Efter att ha’ lämnat div uppgifter, ett erkännande och mottagit den välförtjänta boten, berättade polisen, med samma namn som jag (Staffan), att dom boende hade efterfrågat fartkontroll eftersom så många körde för fort – jag kände mig skamsen. Jag frågade om dom hade stoppat många – ja, men du är den som har kört fortast (ännu mer skam).

Hela konversionen fördes i vänlig ton.
Innan jag skulle åka, berättade Staffan att han själv körde motorcykel och tipsade om fina vägar att åka på. Jag fick även tips om fina platser att fotografera på (jag är fotointresserad).

Min reflektion blev att det här tog mer ”skruv” på mig (i positiv bemärkelse) än om det hade varit en hetsig polis.

Några veckor senare när jag åter var på väg till Åre, passerades Åsarna i lagliga 50 km.

//Staffan

Gott!
Polisen du pratade med uppskattade säkert även din attityd.

Jo - i regel kommer man långt med vänlighet.
Mitt eget favoritexempel är, att under sena sommarkvällar samlas gärna ett gäng mopedungdomar på skolans infart i närheten av vårt hus - och gasar lite extra.
Då brukar jag gå ut till dem och mycket lågmält och vänligt förklara, att folk i de närbelägna husen behöver sova, vilket kan vara lite svårt till intensivt mopedknatter.
Nästan alltid åker de därifrån - ibland efter att ha bett om ursäkt.

Det går att fundera över resultatet, ifall jag i stället stått i vår entrédörr och skrikit åt dem.