Berättelsen har verklighetsbakgrund. Några personer lyckades fly till väst i en ballong 1979(?). Men manusförfattaren har nog tagit sig rätt stora friheter i dramatiseringen.
Filmen har två styrkor. 1970-talet var murrigt även hos oss, men ännu mer i DDR. Till det kommer bra val av kläder etc, som förflyttar åskådaren till en verklighetstrogen dåtid. En uselt fungerande MZ bidrar till dramatiken.
Den andra styrkan är skildringen av en totalt förljugen stat, vars makthavare långt ifrån alltid behövde ta till våld eller straff. Ett (långt ifrån alltid klart uttalat) hot om uteblivna högre studier för ungdomar och stoppade karriärer för vuxna räckte långt. Känslan av klaustrofobisk paranoia är påtaglig, eftersom ingen kunde lita på någon. Alla kunde vara angivare.
På köpet får man en utmärkt historia - om gumman, som på besök i Östberlin frågar en polis efter vägen till det välsorterade varuhuset Princip.
- Något sådant finns inte.
- Men ordförande Honecker har ju sagt, att i princip kan allt köpas!
Kvar att förklara är, varför en helt igenom tysk film har för- och eftertexter på engelska!
Rekommenderas.