"1793" av Niklas Natt och Dag
Postat: 2019-07-21/10:01Rubricerade bok utnämndes till Årets bästa deckardebut (gissningsvis 2018) av Svenska Deckarakademien, Årets deckardebut av Crimetime Specsavers Award 2018 och Årets bok 2018. DN, Aftonbladet, historikern Dick Harrison, Fredrik Backman ("En man som heter Ove" m fl), Leif GW Persson och hans dotter Malin Persson Giolito har likaså gett den mycket fina omdömen, och jag instämmer - men inte oreserverat.
Som framgår av titeln utspelar sig handlingen två år efter mordet på Gustav III, och skildringen av Stockholm är inte vacker. Staden har ingen egentlig renhållning och närmast badar i sitt eget avfall. Sjöar och vattendrag är gravt förorenade. Majoriteten av människorna är fattiga, smutsiga, sjuka och/eller mer eller mindre försupna - och de, som försöker skapa sig ett bättre liv, löper stor risk att inte lyckas. Tidens polisbetjänter är närmast regelbundet av ungefär samma skrot och korn som de, som av diverse - ofta oklara - skäl buras in, och straffen är hårda. "Stockholm noir" kallas den av Dick Harrison, och så långt håller jag med. Det är, som om man bara tagit Bellmans skildringar av supande och misär - och helt eliminerat de ljusa delarna av hans diktning (men efter Harrisons omdöme får man väl anta, att bilden är någorlunda relevant).
Deckargåtan är också bra konstruerad.
Vad jag inte gillar är, att brottet är monstruöst - och berättelsen innehåller åtskilliga monstrositeter. Det blir lite för mycket.
Dock är boken trots detta läsvärd.
Som framgår av titeln utspelar sig handlingen två år efter mordet på Gustav III, och skildringen av Stockholm är inte vacker. Staden har ingen egentlig renhållning och närmast badar i sitt eget avfall. Sjöar och vattendrag är gravt förorenade. Majoriteten av människorna är fattiga, smutsiga, sjuka och/eller mer eller mindre försupna - och de, som försöker skapa sig ett bättre liv, löper stor risk att inte lyckas. Tidens polisbetjänter är närmast regelbundet av ungefär samma skrot och korn som de, som av diverse - ofta oklara - skäl buras in, och straffen är hårda. "Stockholm noir" kallas den av Dick Harrison, och så långt håller jag med. Det är, som om man bara tagit Bellmans skildringar av supande och misär - och helt eliminerat de ljusa delarna av hans diktning (men efter Harrisons omdöme får man väl anta, att bilden är någorlunda relevant).
Deckargåtan är också bra konstruerad.
Vad jag inte gillar är, att brottet är monstruöst - och berättelsen innehåller åtskilliga monstrositeter. Det blir lite för mycket.
Dock är boken trots detta läsvärd.