"Spion och förrädare" av Ben Macintyre

[Bror Gårdelöf]

Denna bok (Historiska Media, ISBN 978-91-7545-940-0) har fått mycket fina recensioner - inklusive av John le Carré: "Den bästa sanna spionhistoria jag någonsin läst!"

Oleg Gordievskijs far var hög officer inom NKVD, som senare blev KGB. Oleg föddes således in i denna maktapparat. Han var en begåvad elev och student och gjorde snarast självklar karriär inom KGB, lärde sig tyska, danska, norska och svenska - och först efter 40 års ålder engelska.
Redan som underordnad KGB-man i Danmark upplevde han stigande olust med, vad Sovjetunionen stod för, vilket ytterligare skärptes, när Berlinmuren byggdes, samt när Pragvåren kvästes. Alltså lät han sig enrolleras som dubbelagent och kunde förse brittiska MI6 med alltmer högklassig information, i takt med att han steg i graderna.

Hans karriär skulle krönas med, att han blev KGB:s Londonchef, men så dags visste KGB, att man hade en mullvad i de egna leden - och hyste starka misstankar mot Gordievskij. Denne kallades hem till Moskva, innan utnämningen var ett faktum - officiellt för formella hedersbetygelser i samband med utnämningen. Han hade då överstes grad inom KGB.
MI6 erbjöd honom att hoppa av för gott, eftersom de anade en fälla, men Gordievskij valde ändå att åka hem. "Riskerna var stora, men de potentiella vinstchanserna enorma."

Hemkommen insåg han omgående, att han var satt under noggrann bevakning, drogades efter några dygn och utsattes för långvariga förhör - men lydde Kim Philbys gamla råd: "Erkänn aldrig!"

Om detta skett några decennier tidigare, hade Gordievskij sannolikt avrättats mot sitt nekande, men KGB ville få fram ett erkännande, och man var säkra på, att han aldrig skulle kunna fly ut ur Sovjetunionen, så man ansåg sig ha gott om tid att helt enkelt knäcka honom.

MI6 hade aldrig tidigare fått ut någon agent ur Sovjetunionen (men förlorat desto fler). För Gordievskij hade man många år tidigare planerat den första exfiltrationen någonsin, och mot alla odds lyckades den synnerligen komplicerade operationen.

Efter att ha etablerat kontakt med MI6 i Moskva skakade Gordievskij av sig KGB-övervakningen, tog nattåget till Leningrad och reste vidare mot Viborg. Två brittiska ambassadbilar, som skuggats från Moskva av både polisen och KGB, lyckades vid rätt tillfälle köra ifrån förföljarna och plocka upp Gordievskij vid en rastplats. Stoppet tog 80 sekunder. Gordievskij lades i bagageutrymmet, under en värmeisolerande, tunn filt - varpå bilarna kom igenom tre ryska och två finska gränsposteringar utan problem!

I MI6-bilarna färdades både män och kvinnor - och minst ett spädbarn! Officiellt var de på väg till Helsingfors, för att en av kvinnorna hade svåra ryggproblem och sökte en finsk specialist. Dessutom skulle de shoppa. Vid en av gränskontrollerna lade mamman helt sonika sin baby på bagageluckan och bytte blöjor - vilket alla, som tittade efter, såg var av nöden. Hon släppte därefter med flit ner den bajsiga blöjan framför nosen på gränsvaktens hund!

Efter byte till andra fordon och förare kördes Gordievskij snarast möjligt norrut - med enbart tankningsstopp - varpå han flögs från Hammerfest via Oslo till London. Finland hade ett utlämningsavtal med Sovjetunionen, och MI6 hade före operationen frågat, hur den finska säkerhetspolisen ställde sig till en av MI6 arrangerad transport av en rysk avhoppare genom Finland. Svaret var, att Finland inte ville veta något alls, förrän allt var över, och så blev det.

Boken ger talrika exempel på såväl noggrannhet och kompetens som häpnadsväckande slarv och dåligt omdöme inom såväl KGB som MI6 och CIA. Det speglar förmodligen rätt väl den skuggvärld, som arbetet inom underrättelsetjänst och säkerhetspolis innebär. Hela historian skulle kunna ha varit uppdiktad av exempelvis Frederick Forsyth - men är alltså sann och ett utmärkt exempel på att verkligheten överträffar dikten! (Mer finns att läsa på Wikipedia.)

Det kanske mest förvånande med boken är, att den getts ut, medan Gordievskij fortfarande lever - om än med strängt skyddad identitet. Han är högt dekorerad av såväl Storbritannien som USA. Föga förvånande hölls han mycket högt av Margaret Thatcher och fick träffa såväl henne som drottning Elisabeth och Ronald Reagan. Samtliga uttryckte sin varma uppskattning för, vad han gjort för Västvärlden.
Med tanke på, vad som hänt några andra ryska avhoppare, är det ingen långsökt tanke, att även Gordievskij står högt på en för de flesta föga önskvärd lista.

En synnerligen rekommendabel bok - och ett bra julklappstips till rätt mottagare!

[Måns Ulveståhl]

Tack för tipset!
Just det ämnet och tidsperioden lockar mig.

PS
Återfinns möjligen den narcissistiska fd KGB-agenten Jan Guillou möjligen i denna bok?

[Bror Gårdelöf]

Nej - i alla fall inte under eget namn. Det hela utspelas i Sovjetunionen, Danmark (vars motsvarighet till Säpo får mycket goda omdömen i boken), Storbritannien och i någon mån USA - samt förstås kortast möjliga tid i Finland, när MI6 skyndsamt transporterar Gordievskij från rysk-finska gränsen till Hammerfest fvb Oslo - London.

Sverige finns med - i ett avsnitt, där två norska KGB-agenter (Arne Treholt och Gudrun Haavik - jag är osäker på hennes namn, och boken är utlånad just nu) och en svensk (Stig Bergling) avslöjas. Men så mycket mer blir det inte för Svea Rikes vidkommande.
I samband med Berglings gripande står, att hans förräderi kostade Sverige 375 miljoner. Det tycker jag låter lite! Summan motsvarar ett och ett halvt Gripen-plan, tror jag - rimligen inte någon jättepost i försvars- och säkerhetsbudgeten.