Jag har kört väldigt lite hoj dom senaste 2 åren och jag funderar då och då på varför det blir så?
Det kan vara att jag är bekväm/lat för att sätta på sig alla grejer en solig varm dag på sommaren?
Eller så regnar det eller är för kallt?
Eller så har jag bara inte lust och det räcker som anledning?
Igår hade jag tid för service hos Lundgrens Motor i Avesta en resa på +30 mil ToR och jag var lite orolig för flera saker, vädret...Det var 6 grader när jag lämnade Stockholm och mest mulet, kvällen innan var det regn med möjligen inslag av droppar blötsnö
När jag skall åka har jag inte koll på var fodret är still stället men tar med reserv skoterhandskar att dra utanpå mina vanliga mer eller mindre sommarhandskar, man kan säga att jag åker halvfärdig mot Avesta.
Bara på dom 10 meter upp ur garaget uppför backen till gatan känner jag något.
Framme i Avesta är det 4 grader och jag är ganska kall då jag inte "orkade" ta fram skoterhandskarna
jag har bestämt tiden för service till kl 14 för att köra hoj så mycket mitt på dagen som möjligt och förlita mig på maximal värme för väglagets skull inte så mycket för mig själv.
c.a 1530 är dom klara och jag tar på mig och det börjar helt klart skymma ute, nu med skoterhandskar PÅ!
1 mil utanför Avesta är det 3 grader och inte direkt varmt men handskarna fungerar om än lite tjockt för att hantera koppling och broms men det funkar.
Passerar Sala och nu är det 1,5 grader och beckmörkt
Då jag är osäker på väder och allt har jag kört snabbaste vägen både hit och hem så det är inte vad man skulle kunna säga "spännande" vägar och ändå...
Det är inte tråkigt! det är det bästa sättet jag kan beskriva det på, det är kallt och jag är inte på hugget som en mc förare, jag har kört för lite för att fullt ut njuta, jag grunnar på varför jag kör så lite (ältar kanske man kan säga?)
Jag lyssnar på lite musik och får ett telefonsamtal som jag avvisar då jag inte vill pratat i telefon när jag kör och då crashar spotify så jag kör av vägen på en avfart och inser att ooops nu gick det fortare än jag ville in i den skarpa kurvan men cykeln beter sig föredömligt och det är mer dramatik i mitt huvud än hos hoj och väglag.
visiret är fuktigt på insidan lägst ner vid näsan så jag torkar ur det och lite imma, det är speciellt med kyla och mörker!
Startar musiken på ganska låg volym och vänder tillbaka på påfarten och accelererar ut i trafiken i kolmörkret och det känns som en bortglömt pirr i kroppen som jag lite glömt bort.
En vanlig vardag är nog för dom flesta människor inte "hej hoppsan kul" så ofta, man har stunder av alla möjliga känslor som kommer och går, att ha KUL och vara LYCKLIG hela tiden tror jag få strävar efter hela tiden, att ha det ok är kanske gott nog en vanlig vardag tillsammans med stunder av tråkigt...
Dom stunder jag kört och kör mc är det sällan eller aldrig tråkiga!
Och i förhållande till allt annat i livet kan det tyckas lite ljummet som betyg sett? men jag tycker det är ganska mäktigt, jag kan inte komma på något annat jag gör som får så höga betyg i snitt?
kanske behöver jag påminnas om detta då och då?